Norske Kalle-tecknaren Arild Midthun hävdar att han, ”som alla andra litterära männskor”, lärde sig läsa genom Kalle Anka. Han ser i serierna om Kalle Anka en klassisk, grekisk berättartradition med stora äventyr och epos.
– I dessa dagar med den digitala floden där allt bara flimrar förbi får Kalle Anka in barnen i en kultur som handlar om de stora berättelserna. Först lär de sig läsa genom Kalle, sen lär de sig att läsa ett speciellt sätt, och får ta del av en berättartradition som är obruten från de grekiska mytologierna. Det bygger upp en förväntan i deras framtida läsande, menar Arild Midthun.
Vad är det bästa med ditt jobb som Kalle-tecknare?
– Först och främst att jag får vara i Ankeborg varje dag och uppleva allt det roliga som händer där. Sedan älskar jag att åka runt och träffa Kalle Anka-fans i världen. Det är så roliga människor, de är helt upptsluktade av att läsa, det är litterärt upplysta människor, det spelar ingen roll om de är barn eller vuxna. De tycker om de goda berättelserna, de har öppna sinnen och är över genomsnittet intelligenta – alltid intressanta att prata med!
Vilka utmaningar finns?
– Att jag inte ska tillföra något utan tolka. Min utmaning är alltid att det ska vara så troget berättartraditionen från Carl Barks som möjligt. Det är ju han som skapat den Kalle vi känner idag. Jag skulle aldrig göra något med Kalle som förstör hans personlighet.
Hur är livet i Ankeborg egentligen?
– Hela Ankeborg är ju bildat runt Kalle Anka. Alla där har en relation till honom. För att visa att Kalle har otur finns Alexander Lukas; för att visa Kalles romantiska sida och pliktkänsla finns Kajsa. Hon är dessutom den som ställer krav på Kalle om att han ska uppföra sig på ett visst sätt. Brorsönerna visar upp Kalle som fadersbigor, men också som den där ”löjliga vuxna”. Och så Farbror Joakim – vars rikedom finns där för att visa att Kalle inte har några pengar. Hela Ankeborg är en spegelstad för att visa Kalles personlighet.
Vad tycker du egentligen om Kalle Anka som person?
– Kalle styrs helt av sina känslor och saknar helt förmåga att lära av sina misstag. Jag är glad att han inte är min granne eller farbror, men han tar med mig på fantastiska berättelser som inte skulle funka utan honom och alla hans fel. Men hans goda sidor uppväger de dåliga. Han är jättelojal och ställer alltid upp för sina närmaste. Han tycker om sina brorsöner, Kajsa och Farbror Joakim. Han är en god person men han har så mycket känslor och så lite intellekt.
